Det är ett litet smakprovdag som eventuellt kan bli på Winterspår.
Den kortdikt som heter Multiconst, som lite grann säger en del om min filosofi.
En mesteligt ansatt sågrams jämna ton och fasta rytm spelas aldrig i något konserthus.
En mesteligt kantad bräda ställs aldrig ut på museum.
Mesterligt sorterat virke bevaras inte som evig odödlig konst.
Ett gott utfört arbete är konst och en kulturgärning, tänker jag.
Jag tänker medan bräderna vandrar förbi mina ögon. Bräderna vandrar i tusental. Multiconst, tänker jag.
Det är kopplat lite grann till att jag dels från det jag gick i skolan tyckte om och skriva.
Dels att jag hamnade i Sundsvall så blev det väldigt mycket fackligt arbete och väldigt mycket läsande av arbete och litteratur.
Den kombinationen gjorde att jag kände att jag ville också göra någonting.
Och så som vanligen blev det dikter av det.
Det första föranträdande jag gjorde var på ABF Forum 1978.
Det hade jag med ett gäng med musiker från samma sågverk som jag jobbade på.
Vi kallade oss för sogsponsindianerna.
Och gjorde ett program med dikter och musik och det där blev fortsättning på sedan.
Många olika sammankomster, Sundsvallstrakter, men vi var även på trädindustriarbetare för Bundes Kongress så hade uppträdande.
ABF Mellanorrland gav ut två diktsamlingar under den tiden, men jag bodde kvar uppe i Sundsvall.
Sedan fick jag uppdraget av L och skolan Rune att skriva en samling som de sedan hade som gåvat till alla som kom och gick L och kurser.
Den har ingen aning om hur stor upplag av barnen.
Det blev ett antal.
Så även sen jag flyttade ner hit till de här trakterna har jag dykt på mig någon gång och frågat om jag och jag.
För de hade fått den där boken när de var på Rune.
Så det är så att säga bakgrunden till skrivandet.
Sen när det på senare år inte blev så mycket skrivande eftersom väldigt mycket var kopplat till erfarenhet eller upplevelser i arbetet på sogen.
Det blev några från sogen i Rockhammar också som jag har skrivit.
Inte utgivna.
Det pratade så mycket om olika arbetar, litteraturen och olika genre. Så jag var tvungen att hitta på ett eget namn för att visa att det hade något eget.
Och då blev det så, spånorspoesid.
Så den första diktssamlingen heter Spånor från Thunadard.
Det här med tvånssättad dikter var egentligen nästan det första jag gjorde en gång i världen.
Jag började spela fjol vid 9 årsålder.
Men slutade sen vid 10 årsålder för att enligt min lärare då så hade jag fel fortställning.
Och så fick jag inte hitta på något själv utan jag var lite stolt över att jag lyckas hitta på något själv.
Men då blev jag ut själv för det.
Sedan dess har jag inte tagit någon musikund utbildning utan jag har försökt själv.
Och sen lärde jag mig tre akord av min pappa på en gammal levingetar.
Ohyggligt hårda strängar sådär.
Sedan utvecklade jag det lite mer.
Jag lärde mig flera akord och så kom jag på att han hade tagit felgrepp egentligen.
Så småningom kom jag på det då.
Jag lärde mig spela själv och sen var jag intresserad av poesi och litteratur.
Och så hittade jag på hur jag tomsatte melodier.
Sedan kom jag in på folkmusikariska saker.
Så där finns ju botten i alla fall.
Sedan har jag också haft nytta för jag har satt musik till en massa filmor och så.
Det är Sveriges television och gjort musik till Sveriges radio.
Det är ju texter också man får förhålla sig till.
Men när jag såg de här dikterna som Arnald hade gjort så tyckte jag att det fanns en lyster i de här som jag intresserade med.
Det kändes ärlig och viktig.
Kanske något som man håller på att glömma bort nu mer också.
Det är ju det traditionen från Stig Schedin och andra.
För mig då hjältar på den tiden också.
Så nu ska vi göra något lite program här kring de här dikterna.
Och Arnald kommer att läsa och jag kommer att spela till.
Och det där är ju inte färdigt än men vi har precis bara börjat.
Men jag har tänkt ut en slags klangvärd till det där.
Så jag tänkte försöka återskapa lite av den här sågverket som går.
En sorts puls som finns bak om jag plockar fram lite.
Och så kan man räcka en någon basstryd där kanske.
Man kan lägga en sågklingas visslande med hjälp av de här typetanska.
Och så har jag ett lite större dragspel också.
I Kalblåsten stod det oss tack på timret.
I Svältåren svalt du men du drog fram familjen.
Vart tog du humöret ifrån och vart tog du orken?
När hade du tid att känna att även du var en människa?
Var den ett åren trängde på under hög om docket?
När ingen kunde se om det var smärtan inifrån eller kalblåsten utifrån som gjorde tåren?
Eller var denne solskenet kom och våren?
Det var 25 grader kallt och ångan från vattnet stod dimtjock.
Vinteln bredde på med isande kraft, men du stod emot.
Och journalisten som frågade om livet fick det självklara svaret.
Det var åt helvete.
