En 10-årig ovaccinerad frisk kvinna med en historia av sicklecell-egenskaper och enuresis kom till akuten och klagade på progressiv smärta i ländryggen under 2 veckor och begränsad nacksflexion under flera dagar. Smärtan förvärrades av rörelse och inget föregående trauma rapporterades. Konservativ behandling bestående av värme- och kylpackningar, massage, acetaminophen och ibuprofen kunde inte ge tillräcklig lindring. Patienten visade också parestesi i nedre extremiteterna och oförmåga att gå vid undersökning, men hade full motorstyrka. Emergency department course var anmärkningsvärt för takykardi och takypné. Den initiala fysiska undersökningen visade begränsad nackböjning utan ömhet eller svullnad. Hennes rygg var öm vid palpation över de vänstra nedre paraspinalmusklerna med något minskad rörlighet. De initiala laboratorietesterna var signifikanta för en milt förhöjd ESR på 17 mm/h och CRP på 5,23 mg/L. De initiala röntgenbilderna visade diskkalcifiering utan några frakturer. [] Ketorolac administrerades vilket förbättrade nackböjningen. Patienten togs in på sjukhuset för ytterligare utredning. Sjukhusbehandlingen fortsatte med ketorolac och acetaminophen över natten, vilket minskade hennes smärta. Upprepade fysiska undersökningar visade positiva Brudzinski- och Kernig-tecken, onormal gång och nackstelhet med total nackförlängning, vilket var oroväckande med tanke på eventuell meningit. Den neurologiska undersökningen var i övrigt normal och icke-fokuserad. Empirisk behandling med ceftriaxon och vancomycin påbörjades. Lumbalpunktion sköts upp till magnetisk resonanstomografi (MRT) på grund av oro för eventuell epidural abscess eller utrymme ockuperande lesion. MRT av hjärnan, nacken och bröstryggen utfördes under generell anestesi och visade diskkalcifiering med herniation som orsakade ryggmärgskompression av T4-T6. Diskarna var involverade vid T4/5 och T5/6, med en platt T5-ryggkota bakåt och hypointensivt signal som indikerar kalcifiering []. Neurokirurgi konsulterades och rekommenderade datortomografi (CT) av bröstryggen [] med planer för eventuell kirurgisk dekompression och undersökning följande dag. CT bekräftade kalcifiering av T4/5 och T5/6 disk i det främre epidurala utrymmet som orsakade allvarlig stenos med kompression och förtunning av ryggmärgen. Inga frakturer sågs. Diagnos gjordes som pediatrisk IVDC baserat på en kombination av bildfynd och patienthistoria. Antibiotikabehandling avbröts och medicinsk behandling med ibuprofen och diazepam rekommenderades i stället för operation. Endokrinologisk utredning av metabolisk bensjukdom var inte anmärkningsvärd. Patienten skrevs ut och rekommenderades för neurokirurgisk uppföljning inom en månad. Patienten rapporterade till kliniken 9 dagar efter utskrivningen från sjukhuset med en tydlig förbättring av symtomen. Hon rapporterade måttlig smärta i ryggen, men förnekade några svårigheter med att gå, tarm- eller blåsincontinens eller parestesi. Inga neurologiska brister observerades vid fysisk undersökning. Diazepam, acetaminophen och ibuprofen gavs för att ytterligare lindra hennes smärta. Efter en månads upprepning visade MRT en signifikant förbättring av diskbråck och stenos. T4/5-disken förblev oförändrad, men T5/6-diskbråcket hade minskats. Patienten hade en fullständig lösning av symptomen. Efter sex månaders upprepning visade MRT-bilder en fullständig upplösning av epiduralkalcifiering och stenos. Diskarna T4/5 och T5/6 visade fortfarande viss kalcifiering, men herniation hade helt försvunnit. Patienten var då symtomfri.