Följande fallrapport avser en 69-årig man som lades in för behandling på avdelningen för traumatologi och ortopedkirurgi. Patienten lades in den 2 februari 2014 efter att han hade en cykelolycka. Standardiserade röntgenbilder av det drabbade benet visade en periprostetisk fraktur av tibia och en övre fraktur av fibula som var obetydlig (Felix [Mayo] klassificering, typ IIIa,). I den medicinska historien för vänster knä genomgick patienten en primär TKA-operation i maj 2004 på grund av osteoartrit. Vidare utfördes en revisionskirurgi med implantatbyte till ett begränsat TKA-system på grund av en aseptisk lösgöring i oktober 2013. Patienten rapporterade ett tillfredsställande funktionellt och subjektivt utfall av sitt vänstra knä före olyckan. Vi såg patienten med en smärtsam benskada och utan några kliniska tecken på ett nekrotiskt område i det distala knäet. Implantatet byttes ut med en 2-stegs operation och laboratorieantal. Primär vård inkluderade stabilisering med ett knäledsbrodd och en punktering av knäet. Efter att ha behandlat smärtsamma benskador med två kryckor och en partiell viktbärande belastning (20 kg), genomfördes en mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en märkbar sårläkning och normala CRP-värden. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (7-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en fördröjd union av frakturen. Implantatbyte var nödvändigt för att stabilisera frakturen med en 14/280 mm bentetad tibia-spik och en 2-stegs operation. Patienten rapporterade en intermittent smärta och serös sekretion från ett nekrotiskt område av det distala knäet 3 månader efter utskrivning. Radiologisk undersökning visade en sen union av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (7-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En mobilisering utfördes med två kryckor och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En modulär resektion av nekrosen genomfördes med en 14/280 mm bentetad tibia-spik och en 2-stegs operation. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en partiell viktbärande belastning (20 kg). En mikrobiologisk undersökning av det första knäledsprovet och alla prover som togs under operationen var negativa. Patienten skrevs ut med en måttlig smärta vid knäet och utan några kliniska tecken på en nekrotisk infektion. Patienten skrevs ut och återinfördes med en ny fraktur av fibula i distala delen av knät (8-månaders uppföljning efter framgångsrik rehabilitering). En revisionskirurgi av frakturen genomfördes med en djup debridering av frakturen. Immobilisering i en cast och en partiell resektion av nekrosen kunde förhindra sårläkning inom 1 månad. Därför var en revisionskirurgi av frakturen med en djup debridering av frakturen nödvändig. På grund av den saknade sårläkningen, utfördes en debridering av benet med två ytterligare sår och en parti